I slutet på 1990-talet avvecklades dom sista mentalsjukhusen i Sverige och alla psykiskt störda personer sattes i varsin soc lägenhet och glömdes bort (typ). I mitt yrke stöter jag på psykiskt störda personer hela tiden som går runt som krutdunkar redo att detonera. Ingen ide att köra dom till psyket då dom blir utslängda därifrån.
Exempel är mannen i Göteborg som nästan högg ihjäl en liten tjej vid en busshållplats och kvinnan som gjorde samma sak med ett barn i Ängelholm.
Jag tror dom psykiskt störda mår bättre i en trygg miljö där dom får den vård som behöver av utbildad personal på en institution. Än att sitta i en lägenhet och prata med sig själv hela nätterna.
Syftar inte på folk som mår lite dåligt och är deprimerade utan personer med grova psykiska störningar.
Tackohej
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Registrera dig på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/12122112221 at 2023-10-19 02:52:43+00:00.
Scared3vil at 2023-10-19 05:51:10+00:00 ID:
k5idzjfDet känns bättre att läsa jämfört med det jag upplevt, tycker du det fungerar bra som är mer insatt?
vstknorth at 2023-10-19 16:10:03+00:00 ID:
k5k95p2Bra och bra. Jag tror det snarare är så att det saknas framgångsrika mjukare alternativ. I grund och botten rör det sig om en sjukt integritetskränkande insats och jag har inte en enda kollega som inte mår kasst över det ibland. På just psykosenheten är den dock väldigt nödvändig. Patienterna där är inte sällan kroniker och är oerhört sjuka med regelbundna skov, och får dom inte påtvingad hjälp leder det oftast i regel till dödsfall.
Så alternativen man väger mellan är att öppenvårda med oerhört stor risk för kraftig försämring och död, eller kraftigt integritetskränkande behandling och en friskare patient några månader senare som kan få åka hem. Det är därför förvaltningsrätten inte bestrider förlängda LPT-beslut. Patienten är helt enkelt alldeles för sjuk och processen med behandling är lång.