I slutet på 1990-talet avvecklades dom sista mentalsjukhusen i Sverige och alla psykiskt störda personer sattes i varsin soc lägenhet och glömdes bort (typ). I mitt yrke stöter jag på psykiskt störda personer hela tiden som går runt som krutdunkar redo att detonera. Ingen ide att köra dom till psyket då dom blir utslängda därifrån.
Exempel är mannen i Göteborg som nästan högg ihjäl en liten tjej vid en busshållplats och kvinnan som gjorde samma sak med ett barn i Ängelholm.
Jag tror dom psykiskt störda mår bättre i en trygg miljö där dom får den vård som behöver av utbildad personal på en institution. Än att sitta i en lägenhet och prata med sig själv hela nätterna.
Syftar inte på folk som mår lite dåligt och är deprimerade utan personer med grova psykiska störningar.
Tackohej
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Registrera dig på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/12122112221 at 2023-10-19 02:52:43+00:00.
12122112221 (OP) at 2023-10-19 05:26:03+00:00 ID:
k5ibs4xVilka framsteg inom psykiatrin syftar du på? Det finns i princip ingen psykvård kvar i Sverige. Jag har varit med om folk som försöker hänga sig på psykakuten men blir ändå inte inskrivna.
Du har fel. Mentalsjukhusen jag syftar på lades ner mellan 60-90 talet. I slutet av 1960-talet fanns det 26 000 vårdplatser på mentalsjukhus i Sverige. I början av 1990-talet hade antalet reducerats till omkring 5 000 platser. En enkel googling ger dig överflödigt med källor angående detta.
Känner mig inte speciellt otrygg i min yrkesutövning men tack för att du gissar.
vstknorth at 2023-10-19 15:51:11+00:00 ID:
k5k60fnDom introduktiva omvårdnadskurserna Psykologi 1 och Funktionsförmåga 1 och 2 på gymnasienivå går igenom historiken. Annars ger en googling dig överflödigt med information…
Du missförstår helt vilken population som satt på “mentalsjukhusen”. Det var en överväldigande majoritet av dom som nu lever med stöd av LSS och i viss mån SoL. Alltså människor med kromosomavvikelser, förvärvade- och medfödda hjärnskador, utvecklingsstörningar, osv. De stereotypiska aggressiva och skrikiga “psykiskt störda”, var utåtagerande just för att alla klumpades ihop och institutionaliserades och blev i slutändan både sjukare och saknade resurser för habilitering.
På just 90-talat var det essentiellt samma population som satt på institutionerna, men då under öppen administration och tvångsverktygen var nedmonterade. Ungefär som gigantiska gruppboenden, de stängda mentalsjukhusen hade då inte funnits i praktiskt mening sedan 1960.
Det du efterfrågar har inte existerat sedan 100 år tillbaka, och inte under dom former folk tror att det gjorde. Psykiatrin är idag istället primärt under dålig administration, är något underfinansierat men har ett till största del problem med rekrytering för att folk tror att det är farlig miljö att arbeta med (psykiskt störda människor är troligare att skada sig själva, snarare än andra). Konsekvensen blir att ett fåtal lackar ur när sjukvården inte kan möta upp behovet, men att återinstitutionalisera tiotusentals människor eller använda LPT slentrianmässigt är inget realisktigt, etiskt eller ens praktiskt alternativ.